Kärleksfulla kulturkrockar

Jardin public á Toulouse. 
 
Ibland gör man saker utan att reflektera över vad man gör. Det sker naturligt. Det kan vara en vana inom familjen, med vänner eller en kulturell vana. Är man då svenska och bor i Frankrike så kan kulturella vanor noteras av omgivningen utan att man själv är medveten om det, eftersom det är just en vana och inget man direkt tänker på själv. Inte förrän någon påpekar det för en. Jag tycker jag har anammat den franska kulturen och de franska vanorna bra och anpassar mig till hur man lever och beter sig här. Jag slänger mig till exempel inte om halsen och ger en hård kram när jag möter mina franska vänner och bekanta utan hälsar alltid med kindpussar, som man gör på franskt vis. Ibland måste jag lägga en hand på armen för att förstärka att jag är jätteglad att se någon. Det kan vara min svenska sida att vilja kramas. Jag har också slutat ta fram nötter och chips till soffhänget efter middagen. Jag glömmer aldrig våra gästers stora frågande ögon;
- Vad gör hon nu? Ska vi börja om med apéritif? Vad ska vi göra med allt snacks hon har ställt framför oss? 
I Frankrike tar man aldrig fram salta snacks efter en middag och dessert. Det är liksom färdigätet efter desserten. Den här händelsen hör till de roliga historierna nu, där folk viker sig av skratt. Såååå tokigt och roligt är det. 
Sen har vi barnen. Det här med barn är ju högst individuellt.
Här får de sig gärna en puss på kinden och i bästa fall har de lust att pussa tillbaka på den andras kind för att hälsa, tacka för presenter och säga hejdå. Ibland händer det att främlingar dyker ner och ger en stor puss på barnets kind för att de är så förtjusta. Vi har gått från varuhuset Galeries Lafayette med rött läppstiftmärke på min sons kind av en främmande Madame som tyckte att han var så förtjusande och charmant. Nu är jag osäker på hur man gör i Sverige, eftersom jag inte levt vardagsliv med barn någon längre tid i mitt hemland, men visst händer det att föräldrar och deras små barn pussar varandra på munnen? Det gör man inte här... Och gör man det så blir det ifrågasatt av fröken i skolan. Det var där och då som jag var tvungen att fundera över om det var kulturellt, eftersom jag fick frågan om man gör så i Sverige? Jag måste säga att jag blev ganska paff eftersom jag inte över huvud taget hade reflekterat över det. I Frankrike är det reserverat för vuxna att pussas på munnen. C'est entre amoureux. Det är bara mellan förälskade par man pussas på munnen. Nu är det min tur att fnissa och så gör vi "check" (franska uttrycket för "high five") istället med min treåring när vi säger hejdå på morgonen för att inte chockera omgivningen. 
 
Mandelträd
 

Kommentarer:

1 Marianne:

Intressant med olika vanor!

Svar: Ja, intressant och roligt! :)
Frankrike runt

Kommentera här: