Artigt värre
Toulouse, la ville rose.
Efter regnet tittar toulousarna ut igen och vips så är det fullsatt på bänkar och vid cafébord i solen.
Bonjour! Pardon! Bonne journée! Bonne promenade! Bonne après-midi! Bon appétit! Artighetsfraserna sparas det inte på. De används flitigt från det att man går ut för att slänga soporna, tar en sväng på stan och kommer hem igen. Madame, monsieur, excusez moi. Folk man inte känner säger man naturligtvis ni, vous, till och folk man känner men vill behålla en professionell relation till niar man också, som till exempel en hantverkare, en frisör eller en servitör på stammisrestaurangen. Man kan alltså vara så pass bekanta att man tilltalar varandra med förnamn men ändå fortsätter att säga ni. Sedan finns det de man är bekant och vän med som man säger du till men som fortsätter att säga ni till en själv för att man är dubbelt så gammal som den andra personen. Då får man alltså försöka insistera på att det är okej att säga du till mig eller gilla läget och acceptera att man snarare är en Madame än en ung student som är så artig att hon har svårt att övergå till att säga du. Det finns de som "niar" sina svärföräldrar. Och så finns det de som "duar" utan att fråga. Det beror lite på hur traditionell och strikt man är som person. Och hur vågad! För grundregeln lyder ju ändå att man "niar" alla man inte känner tills man kommer överens om något annat. Oftast är det upp till den äldre personen att föreslå att man kan övergå till att säga du, om den andra är d'accord, okej. Si vous êtes d'accord?