Runt hörnet

 
Två brevbärare cyklar i bredd och diskuterar livligt. Den enes hjälm sitter löst på huvudet och spännet fladdrar oknäppt i vinden. 
En lastbil svänger ut från en gata med en bakdörr som åker upp när lastbilen kränger i full fart runt gathörnet. Den är nära att slå ut på en bil som står parkerad på den smala gatan men dören svänger tillbaka in igen och stängs i sista sekunden. 
Den lilla gratisbussen går runt, runt i stan men kommer inte alltid när man verkligen behöver den. Den kanske står blockerad bakom en lastbil som stannat på Toulouse smala enkelriktade gator och väntar på att en leverans lastas av till någon av alla små butiker eller restauranger. 
När den lilla bussen väl kommer åkande kan man stanna den med en vinkning varsomhelst och hoppa på och av där det passar. Men det är inte alltid ett säkert kort att åka med den lilla bussen. Det kan gå snabbare till fots. 
 

Ingen vill gå in

Place St Georges.
 
I morse doftade det verkligen vår ute. Träden börjar skifta i ljusgrönt och vissa blommar redan på bar kvist. Körsbärsträden borde slå ut vilken dag som helst. Vi bevakar Jardin Japonais. Jackorna knäpps upp för att helt slängas av på eftermiddagen i den gassande solen. Nu dukas det redan på morgonen för lunch ute i solen. Med sommartidsomställningen är det inte en människa som vill gå hem på kvällen. Varken liten eller stor. Bara några dagar kvar innan ett välbehövligt två veckor långt påsklov. 
 
Place St Georges.
 

Artigt värre

Toulouse, la ville rose.
 
Efter regnet tittar toulousarna ut igen och vips så är det fullsatt på bänkar och vid cafébord i solen.
Bonjour! Pardon! Bonne journée! Bonne promenade! Bonne après-midi! Bon appétit! Artighetsfraserna sparas det inte på. De används flitigt från det att man går ut för att slänga soporna, tar en sväng på stan och kommer hem igen. Madame, monsieur, excusez moi. Folk man inte känner säger man naturligtvis ni, vous, till och folk man känner men vill behålla en professionell relation till niar man också, som till exempel en hantverkare, en frisör eller en servitör på stammisrestaurangen. Man kan alltså vara så pass bekanta att man tilltalar varandra med förnamn men ändå fortsätter att säga ni. Sedan finns det de man är bekant och vän med som man säger du till men som fortsätter att säga ni till en själv för att man är dubbelt så gammal som den andra personen. Då får man alltså försöka insistera på att det är okej att säga du till mig eller gilla läget och acceptera att man snarare är en Madame än en ung student som är så artig att hon har svårt att övergå till att säga du. Det finns de som "niar" sina svärföräldrar. Och så finns det de som "duar" utan att fråga. Det beror lite på hur traditionell och strikt man är som person. Och hur vågad! För grundregeln lyder ju ändå att man "niar" alla man inte känner tills man kommer överens om något annat. Oftast är det upp till den äldre personen att föreslå att man kan övergå till att säga du, om den andra är d'accord, okej. Si vous êtes d'accord?