Pique-nique

 
Värmen håller i sig i södra Frankrike och i Toulouse håller utomhuspoolen öppet ända till sista september. En picknick organiseras spontant. Organiseras, är väl mycket sagt för i sista minuten bestäms var, vilken tid och med vem. Sen får man se vilka som dyker upp och när.
Först på plats är jag. Då har jag småsprungit lite för att komma i tid till luchpicknicken 12:30. Sen dyker de andra upp efter tio, femton minuter. Pas de stresse! 
Någon har gjort une tarte salé, en annan une salade, en tredje har tagit med chips, vattenmelon och ost. Perfekt komponerad lunch att dela på helt utan planering. Vi upptäcker varandras cuisine och härliga diskussioner avbryts av att telefonen ringer. Ytterligare två personer är på väg att ansluta någon timme senare. De har med dessert och kaffe från cafét på hörnet som utan problem lånar ut bricka och tekanna att bära med till parken där vi sitter en god stund in på eftermiddagen. Diskussionerna avbryts senare igen av att någon plötsligt ser att klockan rusat iväg och jag är redo att rusa vidare. Men mina vänner med ursprung från betydligt sydligare breddgrade stressar inte. 
 

Förlänger sommaren...

Anglet, Atlantkusten, Franska Baskien, Sydvästra Frankrike.
 
September och morgonpromenad längs havet, barfota i sanden. Vågor som sköljer upp längs benen. Ett par sandaler i handen, tunna shorts och ett linne. Ljumma vindar. Parerar vågorna som överraskar då och då med en större längre våg. Lite blöta shorts. Atlanten överraskar alltid.
Framåt sena förmiddagen är morgonens magi och lugn över. Stranden fylls av helgfirare, mest lokalbefolkning såhär års, och badvakterna kommer och övervakar vissa stränder på helgerna även under september. Alla badsugna kan bada tryggt och säkert. 
 

Uppstart

 
Såhär vid uppstarten av hösten ska det skrivas in och anmälas till olika aktiviteter. I mitten av augusti fick man först ringa till le Centre Culturel för att få reda på den exakta dagen då inskrivningen skulle ske. Det var alltså idag, mellan 17:30 - 19:30. Monsieur som jag pratade med i augusti informerade om att två viktiga papper skulle tas med; un certificat de domicile och une attestation d’assurance. Det första är ett bevis på att man bor på den adress man bor på och det är inte vilket papper som helst som accepteras. Det ska vara en elräkning, gasräkning eller vattenräkning där ens namn och adress syns tydligt. Det andra är ett bevis på att man är försäkrad från försäkringsbolaget.
Med lite tur hittar jag en parkering på en liten gata nära le Centre Culturel. En liten lucka i den långa raden av bilar som står längs den smala gatan. Inte mycket plats varken framför eller bakom bilen så några små stötar blir det för att komma på plats.
Mycket nöjd med att inte behövt åka runt en kvart i kvarteret går jag in på det kulturella centret. Slås av en fuktig värme och en otrolig massa folk som står och väntar och fyller i papper och diskutterar. En tjej ser uppgiven ut och säger att det inte finns några kölappar kvar, tio minuter efter att inskrivningen öppnat. Tar mig fram genom folksamlingen, pardon, pardon pardon, fram till en lucka där en man står och bjuder på dricka. Får ett glas äppeljuice och frågar honom om han vet hur det går till. Det vet han förstås inte för han bjuder bara på kalla drycker i septembervärmen. Men han kunde ropa till sig någon form av ordningsvakt, även om ordningen var helt obefintlig. Han kunde informera om att folk varit där från klockan två på dagen för att få en plats i kön och ha chans att få en kölapp vid öppningen till inskrivningen på kvällen. - Madame, här får ni ett papper att fylla i. Prova ringa imorgon bitti för att höra om det finns några restplatser. 
Omständigt är bara förnamnet. La France!