Pique-nique
Värmen håller i sig i södra Frankrike och i Toulouse håller utomhuspoolen öppet ända till sista september. En picknick organiseras spontant. Organiseras, är väl mycket sagt för i sista minuten bestäms var, vilken tid och med vem. Sen får man se vilka som dyker upp och när.
Först på plats är jag. Då har jag småsprungit lite för att komma i tid till luchpicknicken 12:30. Sen dyker de andra upp efter tio, femton minuter. Pas de stresse!
Någon har gjort une tarte salé, en annan une salade, en tredje har tagit med chips, vattenmelon och ost. Perfekt komponerad lunch att dela på helt utan planering. Vi upptäcker varandras cuisine och härliga diskussioner avbryts av att telefonen ringer. Ytterligare två personer är på väg att ansluta någon timme senare. De har med dessert och kaffe från cafét på hörnet som utan problem lånar ut bricka och tekanna att bära med till parken där vi sitter en god stund in på eftermiddagen. Diskussionerna avbryts senare igen av att någon plötsligt ser att klockan rusat iväg och jag är redo att rusa vidare. Men mina vänner med ursprung från betydligt sydligare breddgrade stressar inte.